Idag blev det ett blodspår till Trolla. Jag la ett betydligt svårare spår än sist, med en 90 graders vinkel och ett bloduppehåll. Det var också mycket längre än hon spårat tidigare då jag bara gjort korta nybörjar spår med en liten böj och inga raka vinklar.
Jag trodde att det skulle bli lite kämpigt för henne eftersom hon inte riktigt förstått vad hon ska göra i spåret. Sist vi gick så var hon väldigt försiktig och "bad" mig om hjälp flera gånger. Som att hon inte riktigt litade på att hon klarade av att gå framför mig och jobba självständigt.
Men jag blev glatt överraskad när jag visade henne på spåret. Hon satte näsan i backen direkt och var jätte fokuserad. Det gick som hejsan....hon tappade lite en gång men då ringade hon sig rätt igen, vinkeln tog hon fast hon genade lite, bloduppehållet tog hon lätt och bara en gång på hela spåret tittade hon upp på mig för att få stöd. När hon inte fick det så åkte näsan ner i backen igen och hon fortsatte jobba.
När hon hittat klöven så bar hon den hela vägen tillbaka till bilen, stolt som en tupp.
Hon sprang runt och åmade sig och var så väldigt nöjd med sig själv.
Så jäkla kul......nu har hon fattat! Lite mer övning bara så är det dags för anlagsprovet. =)