Sånt värmer i hjärtat...
En dag var vi ute och åkte bil Anton och jag. Det var tidigt på morgonen så det var mörkt ute. Jag tittade upp i backspegeln för att se om Anton sov men eftersom det var mörkt så såg jag inte riktigt hans ansikte.
Då sa jag "Anton, jag älskar dig."
Från baksätet kom då det finaste svaret man kan tänka sig.
"Jag älskar dig också....ända upp till månen och tillbaka igen."
Då sa jag "Anton, jag älskar dig."
Från baksätet kom då det finaste svaret man kan tänka sig.
"Jag älskar dig också....ända upp till månen och tillbaka igen."
Det var en mycket fin översättning av "oändligt mycket"!