I måndags fick jag tandvärk.
Helt galen tandvärk. Tandvärk som åt upp mig inifrån.
Jag tog mig igenom arbetspasset och natten med hjälp av värktabletter.
På tisdagmorgon skulle jag upp och jobba igen men insåg ganska snabbt att jag inte skulle klara en dag till med sån tandvärk. Det fick bli en sjukdag och en akuttid hos tandläkaren.
På vägen dit längtade jag bara efter att få borra hål i tanden och lätta på det tryck jag upplevde mig ha i tanden. Såg framför mig hur tanden var sprängfylld med var som skulle välla ut ur hålet som borrades.

När jag kom fram konstaterades ganska snabbt att det varken fanns hål eller inflammationer utan det onda kom helt enkelt från det faktum att jag biter ihop käkarna mest hela tiden.
Detta är jag medveten om och försöker jobba på eftersom det ofta ger mig huvudvärk, men att det skulle orsaka en helt överjävlig tandvärk hade jag inte en tanke på.
Tandläkaren konstaterade också att mitt bett inte stämmer så han slipade till tänderna på ett par ställen.
Sedan fick jag tid för ett återbesök och eventuellt utprovning av en bettskena.

Mitt tandläkarbesök som skulle rädda mig från smärtan resulterade alltså i att jag fick åka därifrån med ännu mer ont (eftersom de slipat och irriterat) och stränga förmaningar om att bara bita ihop när jag tuggar.

Idag känns det lite bättre så jag hoppas att det gjorde skillnad när han slipade till mitt bett.