Då och Nu.

Jag blev rörd och nästan lite tårögd när min faster S berättade om hur min pappa, som liten följde sin farfar i hälarna än vad han gjorde här på gården. Hur hans farfar med stort tålamod lät honom vara delaktig i allt.
 
Nu har cirkeln slutits.
Då var det lilla Gunnar som följde sin farfar Anton i allt han gjorde.
Nu är det lilla Anton som följer sin morfar Gunnar i allt han gör.
 
Samma gård och samma namn.
Samma blodsband.
Samma kärlek.
Ett helt liv senare.
 
 
Jag hoppas att farfar Anton ler i sin himmel.
 
Märta Lindqvist
2013-02-10 @ 19:05:28
URL: http://engammalgard.blogg.se/

Åh vad fint!! <3

Eva
2013-02-10 @ 21:12:35

Jag kände mig nog töntig när jag såg på ponnyakuten med ett stort flin och ståpäls för att Tobbe är så cool, nu sitter jag här och grinar också! Finaste inlägget någonsin!!

Martina
2013-02-13 @ 14:33:02
URL: http://pionerochpitepalt.blogspot.se

Otroligt fint!! <3<3<3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

 
RSS 2.0