Känns lite konstigt just nu!

Vi som väntat och förberett oss på en valpkull och nu är det över, bara sådär.

När Trolla började bädda, gnälla, hässja, slicka sig i baken, gå runt och buffa på mig och oavbrutet byta liggplats så började jag misstänka att en valpning var på gång. Kollade spenarna och det kom en droppe när jag klämde på dem.

Det drog ut på tiden och stannade av emellanåt och misstanken var att det bara var en valp, vilket ledde till svagare värkarbete. Hade naturligtvis kontakt med veterinär ett antal gånger under tiden.

Tillslut blev det dags att åka in för en röntgen och sedan ett snitt för att plocka ut valpen/valparna.

På vägen ner försökte jag förbereda mig på att valpen kunde vara död och att jag ändå inte skulle ha någon valp med mig hem igen.

När röntgenbilden togs visade det sig att det inte fanns någon valp alls.

Trolla var skendräktig så det heter duga!

 

Eftersom hon kissade mycket och ofta samt att hon slickade sig i baken så otroligt mycket kom misstanke om livmoderinflammation upp. Alla prover visade sig dock vara bra så nu behandlas hon med Galastop mot skendräktigheten.

 

Efter tre dagars behandling har hon slutat bädda, hässja och gnälla.

Hon är inte lika orolig längre och hon slickar sig inte lika ofta i baken.

Om några dagar till är hon förhoppningsvis sig själv igen.

 

Jag var så inställd på att få valpar så jag har inte riktigt ställt om mig mentalt ännu.

Jag var nog lika skendräktig jag tror jag =)

Nu ska vi ställa om och sedan fundera lite över framtiden.

Klart är i allafall att om (läs:när) jag gör om det här, oavsett om det blir med Trolla eller en annan tik så ska jag definitivt ultraljuda eller röntga (eller båda) tiken för att inte bli lurad igen.

Det har jag lärt mig den hårda vägen!  ;)