Pappa har länge velat att även Emil ska ridas in.

En dag i våras tog vi tag i saken.

Felicia fick kameran i sin hand, jag klättrade upp på Emils rygg och morfar gick bredvid och ledde honom. Hur bra som helst gick det. Han såg inte ens särskilt förvånad ut över att jag satt på hans rygg.

Det var som att han bara hade väntat på att få ta sig an uppgiften.

 

Först åkte jag bara med men när vi märkte att han var trygg så provade jag att "styra" honom lite. Start, stopp, höger, vänster. Han lyssnade och gjorde utan protester. Varje gång han gjort rätt och vi berömde så buffade han till morfar (som gick bredvid) för att få sig en godbit. Söta lilla häst!