Det är jobbigt att vara lat!

Tänk vad många gånger jag råkat ut för en hel massa extraarbete bara på grund av min egen lathet.
När man, bara av ren lathet, gör nåt så korkat att det bara blir pannkaka av alltihop.

När jag var yngre och bodde i lägenhet var det ofta som jag satt framför tv:n och fikade eller åt frukost, när det sedan skulle plockas undan så var det ju helt enkelt för jobbigt att gå två gånger så jag försökte bära allt på en gång.
Visst, ibland gick det väl bra men hur många gånger stod jag inte där med grejer överallt och kände att nu tappar jag taget. Ibland var det väl nåt enkelt som en smörkniv som föll i golvet men det hände ju också att mjölkpaketet (som jag oftast bar i munnen) började glida ur mitt grepp.
Tro mig, att torka en hel massa mjölk från golvet är betydligt jobbigare än att gå två gånger till köket.

Ett annat bra exempel är när jag och Jörgen bodde på storgatan och hade en liten klädkammare där det fanns några hyllor högt uppe som jag inte kunde nå. En dag skulle jag ha ner nåt från en av dom hyllorna och eftersom det var så ofantligt långt att gå  till köket och hämta en stol så prövade jag en annan (mindre genomtänkt) idé.
Jag klev upp på tvättkorgen som stod där, men eftersom jag kände att den nog inte var så stadig så höll jag fast mig i en krok på väggen och försökte lägga så mycket tyngd som möjligt där istället.
Eftersom jag kanske (jag säger kanske) inte är nån lättviktare så gav ju då locket till tvättkorgen upp och jag flög i backen.
Det var ju ett hålmönster på tvättkorgen så min stortå åkte ut genom ett av hålen och jag skar upp ett jack i tån.
Jag som inte iddes gå till köket för att hämta en stol fick nu hoppa iväg till köket för att hämta ett plåster vilket resulterade i ett fint blodspår som jag snällt fick torka upp sen.

Tänk vad latheten (och dumheten) kan ställa till med.....
 
RSS 2.0