Ett nej är ett nej!

Jag: Du kanske ska byta byxor och ta på dig jeansen innan du åker bort.

Anton:
Nej!!

Jag: Varför??

Anton: Därför!!

Jag: Men du kan ju....

Anton:
Mamma, ett nej är ett nej och därför är därför!

Hur ska det gå?

Sitter och funderar lite över momenten i Lk2 och hur det ska gå för Vimsa och mig.

Platsliggande
Det ska hon klara. Visserligen var det väldigt länge sedan vi testade med andra hundar och på annan plats men jag tror ändå att hon är såpass trygg att hon ligger kvar. Men det kommer antagligen att kännas som de längsta tre minuterna i mitt liv.

Fritt följ
Det här kan hon också. Beroende på dagsformen så kan det bli riktigt bra (eller riktigt dåligt).
Problemet ligger i att hennes näsa lever ett eget liv och kan få för sig att det luktar gott i gräset.

Läggande
Här är det egentligen samma som med det fria följet.
Får jag bara med henne i en snygg fotposition så ska läggandet inte vara några större problem.

Inkallande med ställande
Hon kommer på inkallning och hon stannar på kommando. Men gör hon det direkt eller smyger hon fram för många steg??

Sändande med ställande "rutan"
Med Guds hjälp och lite tur så kanske hon lämnar min sida men för att hon faktiskt ska ta sig ända in i rutan krävs ett mirakel.

Apportering
Den fixar hon, dock med lite slarv när hon plockar upp apporten.

Fritt hopp över hinder
Med ett dubbelkommando (i form av handtecken) i uthoppet så ska hon nog fixa det.

Fjärrdirigering
Här vet jag inte riktigt hur det kommer att gå. Risken är att hon sätter sig upp men lägger sig igen innan kommando. Vi behöver putsa mycket på det här momentet.


Vi har haft jätte problem i alla moment som innebär att Vimsa ska lämna mig (rutan, apporteringen och hoppet) men de senaste veckorna har vi gjort stora framsteg. Apporteringen har varit lättast, eftersom jag kastar ut apporten så blir hon ju taggad att hämta den. Jag har inte velat peta så mycket i hur hon plockar upp apporten eftersom jag i första hand vill att hon ska känna glädjen i att springa ut och hämta den.
Hoppet har vi också kommit långt med, men för att vara säker på att hon ska hoppa så kommer jag att köra på ett litet handtecken i uthoppet.
Rutan är fortfarande katastrof.

Firad 5-åring och nervös matte!

I helgen har vi firat världens goaste 5-åring.
Anton fyllde år i fredags och det firades med tårta och paket, sedan på söndag hade han kalas med sina kompisar. Det var hans första "riktiga" kalas och han var mycket nöjd.
Han fick bland annat en liten stereo av oss som han blev mycket glad över, så på lördagkvällen låg han uppe på sitt rum och lyssnade på Bröderna Djup. (Ja, jag vet. Mina barn är lite miljöskadade.) HiHiHi.

Jag skulle egentligen ha jobbat idag men ligger hemma med feber och har således allt för mycket tid till att fundera och noja över tävlingen på söndag.
Fick pm:et för nån dag sen. I lydnadsklass 1 är vi fyra ekipage och i lydnadsklass 2 är vi bara två ekipage. Detta innebär att Vimsa och jag (mot min vilja) måste starta antingen först eller sist!! Jag vet inte om jag ska tycka att det är bra med få tävlanden eftersom lidandet då blir kortare eller om jag ska hetsa upp mig och bli ännu mer nervös.
Just nu lutar det mer åt det sistnämnda.
 
RSS 2.0