Sötaste Trollet!

En lugn förmiddag.....förutom att Trolla ligger på sin matta och piper.
Hon är lite ledsen för att jag plockat bort de "valpar" hon fått inatt.
 
Hon är ordentligt skendräktig så inatt hade hon tagit tre av Albins gosedjur och bäddat ner hos sig på mattan. När vi vaknade imorse plockade jag bort dem men när jag sedan stod i hallen för att vinka av skolbarnen så smög hon iväg och plockade på sig ett par små "valpar" igen.
 
Det är rätt gulligt när hon ligger där med en grön groda, en vit kanin och ett grönt monster.
Men man förstår ju att det är jobbigt och påfrestande för henne att ha dessa känslor i kroppen.
Hon är verkligen inte sig själv just nu....
 
Vi väntar på att Jörgen ska komma in och vara med Albin så ska Trolla och jag gå ut på en lång promenad i rask takt för att skingra tankarna på dessa valpar.
 
Jag har pratat med veterinären idag och fått medicin utskrivet men tills vi hämtat ut den (7 mil till närmaste apotek) så får vi försöka hålla henne sysselsatt och på gott humör.
 
 
 
 

Åtta år av kärlek till en vimsig hund med stort hjärta.

För åtta år sedan (åtta och ett halvt för att vara exakt) föddes en liten svart labradorflicka som skulle få namnet Vimsa. Den 2 juni 2006 flyttade hon hem till oss och blev en del i vår familj.
Sen den dagen har vi älskat henne, och hon har älskat oss med hela sitt stora labradorhjärta.
 
 
De första åren var hon mer än lovligt busig. Hon gav 110% i allt hon gjorde och det var inte bara en gång jag funderade på om det kanske stämmer det där om att namnet gör hunden.
Att vi kanske sköt oss själva i foten när vi döpte henne till Vimsa.
 
När hon fyllde 2 år, var det som att vända på handen. Hon lugnade ner sig markant och kändes vuxen och förståndig. Hon behöll dock sin vimsiga sida och kunde plocka fram den när hon tyckte sig behöva det.
 
Vimsa var ingen skönhet, även om hon alltid kommer vara världens vackraste labrador i våra ögon, så hennes utställningskarriär blev kort. Men hon lockade mig att prova på saker som jag inte haft en tanke på att jag skulle hålla på med.
 
Hösten 2009 tilldelades hon Svenskt viltspårprovschampionat och i slutet av sommaren 2011 tog hon sitt tredje förstapris i lydnadsklass 1 och fick därmed även titeln Lp1.
 
 
I hundvärlden är detta inga stora meriter, men jag som köpte en hund med tanken att "bara" ha henne som sällskapshund och gårdstomte är ändå stolt och otroligt glad över dessa meriter.
 
Vimsa har genom åren haft stora besvär med sina tassar. På senare tid har det även tillkommit en hel del andra små krämpor som tillsammans fick oss att fatta ett tufft beslut.
 
Fredagen den 3:e oktober 2014 tog vi farväl av vår älskade vän.
Det var (och är) otroligt jobbigt för hela familjen.
Vimsa var inte bara en hund.....hon var Vimsa.
Vår Vimsa som vi fått äran att dela åtta år av våra liv med.
 
Tack för allt älskade gammvovva!
 
 
 
RSS 2.0