Jag upptäckte att jag lever i en saga.

Nu för tiden går jag ganska ofta omkring med ett litet leende i mungipan och ett litet glädjepirr i magen. Tänk att jag efter alla dessa år har en häst jag kan gå ut och sadla på närhelst jag vill och ta en liten ridtur. Än så länge är vi nybörjare både Madicken och jag, men vi tränar tillsammans och vi lär oss mer och mer både hon och jag.
 
I många år när jag var liten så var det bara hästar i mitt huvud. Jag älskade alla djur förstås men drömmen om att lära mig rida och kunna ha en egen häst var större än alla andra drömmar. Jag läste alla hästböcker och hästtidningar jag kom över och jag fantiserade om hur min egna häst skulle se ut.
Många av de böcker och serier jag läste handlade om flickan som hittar en vanvårdad häst i ett sjaskigt stall ute i skogen. Hon lyckas övertala den sura gubben som äger hästen att hon ska få sköta och rida den. Historierna slutade alltid lyckligt med att hästen på ett eller annat sätt blev flickans egna.
 
Det blev dock aldrig någon egen häst för min del, och jag lärde mig heller aldrig att rida.
Med tiden mattades intresset av och jag hittade andra saker att intressera mig för.
Nu sådär 20-25 år senare har intresset väckts till liv igen och jag har en fantastisk kompis som hjälper mig att förverkliga drömmen om att kunna rida.
 
Häromdagen när jag stod i stallet och borstade Madicken inför ett pass på ridbanan så slog det mig plötsligt att jag är där nu. Jag lever i den där sagan, dock med vissa ändringar.
Jag har hittat min drömhäst. Hon är allt annat än vanvårdad. Stallet hon står i är inte ett sjaskigt stall mitt ute i skogen, utan ett relativt nybyggt stall hemma på min egen gård och den sura gubben som äger henne är min egen pappa. Kan det bli bättre??
Näe, jag tror inte det.
 
 
 
 

En blodröd pöl av gisch!

Hösten har många fördelar.
Hög klar luft, vackra färger, härligt väder (oftast) m.m m.m.
Men sen så finns det ju visa nackdelar.
Med hösten kommer älgjakten och med älgjakten kommer slaktavfallet.
Det behövs inte mycket för att Vimsas känsliga näsa ska ana en svag bris av äckelpäckel från skogen. Mums tänker hon och ger sig ut på promenad.
Igår låg hon ute på altan och solade mest hela dagen, men vid nåt tillfälle så hade hon uppenbarligen tagit sig en promenad till någon sjaskig matservering i skogen.
På eftermiddagen insåg jag att Vimsa svällt upp och såg ut som en spärrballong och sen när vi var ute, hittade jag en hög med uppspydda tarmar på gräsmattan.
Eftersom ingen av hundarna visade några tecken på att sakna sitt eget tarmpaket så antog jag att någon (läs: Vimsa) hade ätit någon annans tarmar och sedan spytt upp dem.
 
Inatt vid tre tiden vaknade jag av att Vimsa tassade fram och tillbaka på nedervåningen.
Det brukar sällan vara ett gott tecken så en varninglampa tändes i mitt huvud.
Men innan signalerna nåt ända fram och jag lyckats få upp min sömntunga kropp ur sängen så hör jag det... Spyljudet.
Jag kastar mig nerför trappen samtidigt som jag inser att det jag kommer mötas av inte kommer att vara så mysigt.
 
Tänk er en lever och lite annat inälvskrafs som körts lite lätt i en mixer.
Tänk er sen att någon häller ut det över ert köksgolv.
Den synen mötte mig inatt.
En stor blodröd pöl av gisch.
En doft av blod och varm spya.
 
Behöver jag berätta om hur nära det var att jag skulle spy upp mitt eget tarmpaket????
 

En bra travkväll!

Nästa rapport från Solänget berättade att Dans Emil kom 4:a i sitt lopp.
Duktig pålle!
 
 
 
 
RSS 2.0