En insiktsfull verklighetsanalys!

Min systers barn kom hit igår för att sova över.
Eftersom min syster inte var hemma så var det barnens far som skjutsade hit dem.
Han hade fått order om ett antal saker han skulle göra innan han skjutsade hit dem, men hade inte helt oväntat missat några punkter.
Joel 9 år konstaterade klarsynt att:
"Pappor klarar inte lika mycket som mammor!"
 

Återfunnen träningslust!

Jag har så smått hämtat mig från den värsta besvikelsen.
Trolla mår bättre och livet börjar återgå till det normala.
Nu är det motion som gäller för Trolla!
Hon har gått upp rejält i vikt under "dräktigheten" så nu måste hon komma i form inför beach 2013.
 
Idag var barnen ute och åkte skridskor, medan jag kollade på dem så fick jag för mig att träna lite kontakt och fritt följ med Trolla. Både hon och jag tyckte att det var riktigt skoj och jag känner att det kanske är dags att återuppta lydnadsträningen igen.
Ska försöka lägga upp en plan för träningen så att vi kommer igång igen.
Kanske rentav ska kika på lite tävlingsdatum så jag har nåt att jobba mot.
Njae, jag väntar nog med det ett tag. Måste känna av hur vi ligger till först sen får jag se.
Om Trolla och jag ska lyckas på tävling måste vi framförallt få in träning på olika platser eftersom det är hennes allra största svaghet. Hon har inga som helst problem med att vistas på främmande platser. Men om det tillkommer krav på prestation så blir det lite jobbigare.
 
För första gången på länge så känner jag mig riktigt taggad att komma igång med träning och tävling igen. Får se om det håller i sig och hur långt vi kommer.
 

Skendräktig utav bara den!!

Känns lite konstigt just nu!
Vi som väntat och förberett oss på en valpkull och nu är det över, bara sådär.
När Trolla började bädda, gnälla, hässja, slicka sig i baken, gå runt och buffa på mig och oavbrutet byta liggplats så började jag misstänka att en valpning var på gång. Kollade spenarna och det kom en droppe när jag klämde på dem.
Det drog ut på tiden och stannade av emellanåt och misstanken var att det bara var en valp, vilket ledde till svagare värkarbete. Hade naturligtvis kontakt med veterinär ett antal gånger under tiden.
Tillslut blev det dags att åka in för en röntgen och sedan ett snitt för att plocka ut valpen/valparna.
På vägen ner försökte jag förbereda mig på att valpen kunde vara död och att jag ändå inte skulle ha någon valp med mig hem igen.
När röntgenbilden togs visade det sig att det inte fanns någon valp alls.
Trolla var skendräktig så det heter duga!
 
Eftersom hon kissade mycket och ofta samt att hon slickade sig i baken så otroligt mycket kom misstanke om livmoderinflammation upp. Alla prover visade sig dock vara bra så nu behandlas hon med Galastop mot skendräktigheten.
 
Efter tre dagars behandling har hon slutat bädda, hässja och gnälla.
Hon är inte lika orolig längre och hon slickar sig inte lika ofta i baken.
Om några dagar till är hon förhoppningsvis sig själv igen.
 
Jag var så inställd på att få valpar så jag har inte riktigt ställt om mig mentalt ännu.
Jag var nog lika skendräktig jag tror jag =)
Nu ska vi ställa om och sedan fundera lite över framtiden.
Klart är i allafall att om (läs:när) jag gör om det här, oavsett om det blir med Trolla eller en annan tik så ska jag definitivt ultraljuda eller röntga (eller båda) tiken för att inte bli lurad igen.
Det har jag lärt mig den hårda vägen!  ;)
 
 
RSS 2.0