Skendräktig.

Japp, så är det. Trolla är skendräktig så hon har i några dagar gått omkring och pipit, gnällt, bäddat och sett allmänt olycklig ut. Så länge hon har något att göra går det bra (t.ex. när hon är ute och leker eller bara spatserar runt ägorna) men så fort hon är inne och inte aktiverad så sätter hon igång.
Rätt störigt blir det efter ett tag.
Tack och lov har det börjat lugna sig lite men hon matvägrar fortfarande.
När jag ställer ner skålen tittar hon på mig som om jag serverade råttgift.

Labradoren däremot matvägrar inte!
Hon har varit en hel del skendräktig i sina dar men matvägrat....nä där går gränsen.

En annan sak som visar hur olika de två donnorna är, är när jag tar fram dammsugaren.
Trolla tycker inte om den, hon är inte direkt rädd men väldigt skeptisk. Hon ligger och tittar och blänger surt tills jag kommer för nära med dammsugaren, då reser hon sig raskt och hittar en ny plats att ligga på.
Vimsa däremot kommer glatt svansande och åmar och kråmar sig tills man tar bort munstycket och dammsuger igenom hela henne. Hon älskar dammsugaren och njuter som bara den av lite dammsugarmassage. 
 

Anton och Bosse - en sannsaga


"All denna snö! Det är ju ett straff att ta sig fram."


" Vänta kompis, vart är du på väg? Kan man få skjuts eller?"


"Men vänta på mig då!"


"Sådärja! Det var bättre."


"Varför gå när det finns andra som kan göra jobbet?"


"Tack kompis, dig kan man lita på."


"Jaha, då var vi framme vid min hållplats. Här stiger jag av.
Tack och hej!"
 
RSS 2.0