Felicia och Cebonita.

Världens bästa Märta hjälper ju mig med min ridning. Men hon försöker även lära Felicia att rida.
För något år sedan var Felicia livrädd för att sitta på en häst men nu har hon inga som helst bekymmer med att hoppa upp på hästryggen. Hon är riktigt duktig och verkar lära sig snabbt.
 
Jag bjuder på några bilder från en lektion på Cebonita en regnig vårdag.
 
 
Först lite instruktioner.
 
Börjar med att ha hästen på lina.
 
Jag älskar att häst och ryttare har samma ansiktsuttryck på den här bilden!
 
Även på den här bilden har de samma ansiktsuttryck.
 
På den här också....busiga och glada båda två!
 
Här är linan borta och Felicia får styra själv.
 
Koncentration...

Emil vidareutbildas.

Pappa har länge velat att även Emil ska ridas in.
En dag i våras tog vi tag i saken.
Felicia fick kameran i sin hand, jag klättrade upp på Emils rygg och morfar gick bredvid och ledde honom. Hur bra som helst gick det. Han såg inte ens särskilt förvånad ut över att jag satt på hans rygg.
Det var som att han bara hade väntat på att få ta sig an uppgiften.
 
Först åkte jag bara med men när vi märkte att han var trygg så provade jag att "styra" honom lite. Start, stopp, höger, vänster. Han lyssnade och gjorde utan protester. Varje gång han gjort rätt och vi berömde så buffade han till morfar (som gick bredvid) för att få sig en godbit. Söta lilla häst! 
 

Att sörja en vän.

Det bloggas inte så flitigt här numera!
Jag har varken tid, ro eller lust att sitta framför datorn.
Har även hamnat efter i mitt läsande av andras bloggar.
 
Mycket har hänt här hemma, både bra och mindre bra saker.
Sommaren har kommit och det känns fantastiskt även om den kanske varit lite väl tidigt ute. Man undrar ju hur det kommer att bli sen. Kommer snön att komma redan i Augusti eller??
 
En av de mindre bra saker som hänt här hemma är att Felicias lilla hamster har dött.
Det var mycket tårar och sorg här hemma några dagar men efter en fin begravning så kändes det lite bättre. Felicia och Anton gjorde en fin liten kista och hela familjen stod ute i regnet och tog farväl av vår vän.
Den begravningen var viktig för Felicia, hon valde att begrava honom på en plats som hon ser från sitt fönster, så att hon kan titta ut och prata med honom när hon vill. Söta unge!
 
 
 
"Här vilar Bobby Bergström"
 
RSS 2.0