En god jul och förhoppningsvis ett gott nytt år.

Julaftonsmorgonen började med att barnen fick gå på skattjakt och hitta sin första julklapp.
De hittade den i garaget och sen var det full fart resten av dagen.
Behöver jag säga att de var nöjda och glada??
 
Resten av julhelgen förflöt i vanlig ordning med god mat, nära och kära, mera julklappar och en massa kärlek och omtanke.
 
På julaftonskvällen satt jag på golvet och mös med Trolla och då bestämde jag mig.
Jag ska sluta fundera, älta, tänka och oroa mig. Nu ska jag lita på Trolla och lita på min magkänsla.
Sedan dess har jag hunnit funderat, ältat, tänkt och oroat mig ett par gånger till men sån är jag.
Nu är valplådan på plats och vi kan bara vänta och hoppas att allt ska gå bra.
 
Idag är det nyårsafton och vi ska fira det genom att bädda ner hela familjen i soffan med feber, hosta och snuva. Nu är det tredje omgången vi ligger sjuka och det börjar vara lite tröttsamt!
Hursomhelst så blir det en lugn kväll. Om alla orkar kanske vi spelar lite monopol och sen blir det en tidig kväll för oss. Förhoppningsvis får vi ett gott nytt år även om vi inte skålar in tolvslaget inatt.
 
Till alla er andra, oavsett om ni firar eller inte, så önskar vi ett riktigt
Gott Nytt År!
 

En herre vid namn Diezel.

När Diezel åkte hem bestämde jag mig för att inte ha några förväntningar utan bara vänta och se om hon blivit dräktig. Ville inte inte hoppas och tro så mycket med risk för att bli besviken, men nu är jag där ändå. Jag hoppas hur mycket som helst och sakta men säkert börjar jag tro också.
Jag tycker att de små tecknen jag ser visar sig mer och mer. Det kan förstås vara önsketänk från min sida så jag ropar inte hej ännu.
 
Det jag vill säga med det här inlägget är att oavsett hur det blir, valpar eller inte, så är jag jätte, jätteglad att jag har fått lära känna en underbar herre vid namn Diezel.
Jag tyckte om honom redan i somras när vi hälsade på i hans hem, och nu när han kom hem och bodde här hemma med oss en vecka så bara växte de känslorna.
Han är en otroligt charmig kille med hjärtat på rätta stället. Han fann sig snabbt tillrätta i vår familj och det kändes som att vi känt varann hur länge som helst.
Jag vill tacka Diezel´s familj för att vi fick låna honom och lära känna honom lite bättre.
Tusen tack!
 
 
 
 
 

Rena rama sjukstugan!

Knappt hann jag skriva här på bloggen att jag kände mig pigg förrän streptokockerna slog till med full kraft.
Jag har fått en halsfluss som heter duga så nu är det penicillin och sängläge som gäller för mig.
Som grädde på moset upptäckte vi röda prickar på Antons mage igår. Japp, han har fått vattkoppor.
Vi försöker pigga på oss innan julafton!
 
RSS 2.0