Har haft en superhärlig helg med min älskling.
Vi åkte och lämnade barnen hos moster Eva i fredags och sen tog vi flyget till Stockholm.
Det var så skönt att bara strosa omkring och vara själva, inga barn, inga hundar och inget hem att sköta.
Ibland kom det små vågor av längtan efter barnen men det är så skönt att veta att dom har det bra så jag kan slappna av och bara vara i lugn och ro. Dom mår nog lika bra som jag av att vi är irån varann ibland.
På fredagkväll när vi skulle gå ut och äta så var det fullt i restaurangen vi gick till så vi fick vänta 45 minuter på ett bord så då slog vi oss ner i baren med varsin öl och bara njöt av att sitta där och vänta........hur ofta händer det?? I vanliga fall blir man ju galen om man måste vänta på maten.
På lördagkvällen blev det fin restaurang med mycket god mat och mycket gott (å mycket dyrt) vin, sen stämde vi träff med min käre kusin Peter. Oj vad kul det var att träffa honom.
Vi pratade och skrattade och drack några (läs: för många) drinkar.
Vaknade med en liten släng av magsjuka (läs: bakfylla) på söndagmorgon men det gick snart över och vi strosade runt i ett soligt och fint stockholm och njöt av livet.

När vi på söndagkväll kom hem till Eva för att hämta barnen så kom Flisan rusandes fram till mig och kramade mig och sa -Snälla, snälla mamma kan jag få stanna hos Eva en natt till?

Nu är vi hemma och tillbaka i vardagen igen men jag känner mig full av energi.
Har städat och donat här hemma och det har varit riktigt kul.
Felicia som är stortjej hon dammtorkade sitt eget rum och hjälpte till att byta i sängen. Idag har hon bakat en sockerkaka helt själv. Jag hjälper till med att läsa receptet och att sköta ugnen.

Jag la ett blodspår till Vimsa igårkväll så imorse bar det iväg ut i skogen.
Det blev ett ganska svårt spår i risig terräng och jag svor åt mig själv idag när jag försökte ta mig fram bland allt ris med en tokivrig labrador längst fram i linan.
Det gick rätt så bra men hon tappade bort sig en gång. Jag tror att nån hade gått över spåret inatt, troligtvis räven, för hon vek av mitt på en "raksträcka" och började spåra åt fel håll. Sen när hon kommit på rätt spår igen så reste hon ragg och såg allmänt missnöjd ut. Men annars gick det bra och hon hittade sin klöv.