Anton och Felicia lekte att Felicia var Antons häst.
Anton var ute och körde med henne och det gick riktigt bra fast det var en väldigt bråkig häst.
Hon ville inte alls gå dit Anton ville och hon sprang på tok för fort och hon stegrade sig lite då och då.
Anton fick verkligen kämpa för att hålla fast henne och han gjorde allt för att få hästen Felicia att lugna sig.
Han ptrooade och han talade med lugn röst "såja, såja, lugn och fin hästen".
Men även den mest tålmodige hästkarl har en gräns och tillslut brast det för Anton.
Han svartnade i ögonen och röt till med sin djupaste röst:
"Men stå still hästjävel"